Dags att bli irriterad igen

För det första vill jag ogärna klumpas ihop med andra som har samma diagnos som mig. Inte för att jag tycker att det är något fel med att ha diagnoser utan det handlar om att jag är mer än det. Min identitet är inte min diagnos. Jag vill inte heller ha stämpeln psykpatient eftersom det inte är något som jag är 24h om dygnet. Det finns nog en hel del friska som skulle tycka att det skulle vara väldigt konstigt att få stämpeln tandläkarpatient. För mig är det samma sak. Det som dock stör mig mest är att när man läser något om människor som vårdas inom psykiatrin så skulle det lika gärna kunna vara dagisbarn de har skrivit om. Att det finns människor med väldigt olika mentala förmågor och utbildning som i perioder vårdas verkar väldigt ofta missas. Jag ser mig som normalbegåvad och uppskattar inte att bli hopklumpad med människor som inte har mentala kapaciteten att själva framföra sina åsikter