Damm på gardinstången

Jag försöker hitta rätt ord för att beskriva mitt läkarbesök och jag börjar tvivla på att det går. Min förhoppning var att det skulle vara en vettig läkare. Om jag kan klassa honom som vettig känner jag mig väldigt osäker på. Det är mycket möjligt att jag är naiv men jag trodde att läkare hade för vana att åtminstone bläddra igenom patienters journaler innan första mötet så att de har lite koll. Det hade inte min läkare gjort utan han ägnade ca 40min av min läkartid åt att läsa i min journal och mumla högt om det han läste. Att få veta saker ur min journal på det sättet roade mig inte. Medan han gjorde det kunde jag konstatera att det var en del damm på gardinstången i hans rum. När han hade läst klart konstaterade han att jag inte går på någon medicin. Jag rättade då honom och sa att efter att min fd läkare satte vårdintyg på mig och jag hamnade på dårhuset så satte läkaren där mig på voxra. Det hade han missat när han läste i journalen så han läste en stund till. Han frågade om voxran fungerar bra och jag sa att den inte hjälper alls. Då konstaterade han att det inte var någon mening att byta medicin till mig eftersom jag ändå inte tror att medicinen hjälper. Om det enda som krävs för att en medicin ska hjälpa är att man tror på den så känns det konstigt att man inte ger sockerpiller till alla som tror på medicin. Läkarbesöket i korthet gick ut på att han sa att om han ska följa alla regler borde han sätta vårdintyg på mig men det kommer inte att ske, väldigt tacksam för det. Jag slipper fler besök på öppenvården eftersom jag klassar det som meningslöst och om jag beslutar en dag att ta livet av mig på så borde jag höra av mig först.

Hela besöket känns som ett bisarrt skämt

Kommentarer

  1. Det var ju mäkta meningsfullt. Vad baserar han vårdintyget på? Att du utgör en fara för dig själv? Skönt i alla fall att du slipper gå till öppenvården fler gånger och om jag tolkat det rätt, är fri att välja att avsluta din medicinering.
    Får jag fråga hur du resonerar kring självmord och ditt liv? Vad är det som hindrar dig från att bara avsluta på ett 100% säkert sätt genom att hoppa framför ett tåg? Jag har alltid tänkt att den dagen jag inte vill fortsätta längre så kommer jag genomföra ett självmord. Om jag verkligen hade velat dö hade jag gjort det. Ingen hade "råkat" hitta mig eller hunnit stoppa mig och det är i det resonemanget jag finner att jag vill leva för annars hade jag redan varit död. Ergo, jag lever alltså vill jag leva även om det känns meningslöst och hopplöst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det var det gamla vanliga, att jag utgör en fara för mig själv. Samtidigt sa han dock att jag resonerade på ett logiskt sätt så jag vet inte riktigt hur han tänkte. Jag får sluta med medicinen när jag vill.
      Nu resonerar jag som så att om jag ska ta livet av mig så ska det ske när jag är mitt "rätta jag". Det är jag inte nu eftersom jag har kaliumbrist och det gör att jag inte har samma energi som normalt och min koncentrationsförmåga är väldigt nedsatt. Hoppa framför ett tåg skulle jag aldrig göra av den enkla anledningen att jag aldrig skulle tvinga någon att ta livet av mig. Den som kör tåget vill garanterat inte vara delaktig i någons självmord och jag skulle aldrig utsätta någon för det

      Radera

Skicka en kommentar

Trevligt att du vill lämna en kommentar! Din kommentar kommer att synas så fort som jag har godkänt den