Kanske lite klokare

Anledningen till att man ska vara på plats och registrera sig 30min före var den enkla anledningen att det inte skulle bli försening på grund av att många ska registrera sig. Det låter lite ologiskt ändå i mitt huvud för då krävs det att det står olika tider på alla kallelser för att det ska fungera. Eller så räknar de kallt med att bara någon enstaka kommer att komma 30 min före sin läkartid. Nu dök jag upp ca 10 min innan min läkartid och det kanske finns fler som är som mig.
Läkaren måste jag säga att jag gillade. Nu har jag inte en aning om vad det stod i min remiss till Falu lasarett men helt klart så stod det något om mina självmordsförsök. Att jag är övertygad om det beror på att läkaren sa att han hade läst att jag hade haft det jobbigt. Och sen var han väldigt snabb med att säga att det inte är något farligt fel på mig och att jag inte behövde oroa mig. Jag kontrade med att förklara att jag inte hade oroat mig och att om jag ska ha någon form av cancer så kommer det att bli lungcancer eller hudcancer. Givetvis förklarade jag även att det då beror på att jag röker och eftersom jag är rödhårig så tål jag inte mycket sol. Jag fick en känsla av att han inte riktigt var van att höra patienter säga sådant. Resultatet av skiktröntgen var att min mage var fin, kanske bra att veta men inget jag direkt funderat över. Och att jag har en klump i min ena binjure. Senaste blodprovet bekräftade även diagnosen conns syndrom. På en frisk person ska kvoten mellan aldosteron och renin ligga på 50. Mina prover har legat mellan 400-600 vilket tydligt visade att det är något tok. Lite obehagligt kan jag dock tycka att det är när läkarna skiner upp lite extra när de förklarar att det här är en ovanligt diagnos. Läkaren tyckte i alla fall att en operation skulle vara en bra idé men en sån operation görs inte i  Dalarna. Han skulle nu skicka över alla mina journaler och sådant till Akademiska sjukhuset i Uppsala och sedan är det upp till läkarna där vad som ska göras. I väntan på det ska det tas blodprov på vårdcentralen här på mig var sjätte vecka för att ha koll på mina kaliumnivåer. Läkaren tyckte först att det skulle göras var fjärde vecka så jag är glad att han nöjde sig med var sjätte för så kul är det inte att lämna blodprov.

Vi småpratade även om min hälsa lite allmänt och tyvärr så kunde han inte se något på mina prover som kan förklara varför jag är så trött. Så tyvärr lutar det åt att det ett psykiskt problem, nu känns det givetvis inte så oväntat men tråkigt är det ändå. Han ställde även lite frågor runt mina självmordstankar men det kändes inte som om det bara var av nyfikenhet och han undrade även om han kunde göra något för mig. Givetvis finns det inget att göra men det är rart att fråga