Brister i karaktären

I det här fallet syftar jag inte på något annat än min vikt. Jag borde verkligen ta itu med den innan jag blir ännu fetare. Jag har varit riktigt fet och har verkligen ingen lust att bli det igen
Tidigare var det lätt att lösa problemet när jag hade lagt på mig några kg.
Det var bara att ta lite fler långa och raska promenader. Den lösningen fungerar inte nu. Jag har inte energi till det och det kan jag inte göra något åt det. Sen blir man inte fet av att promenera mindre utan det är såklart ett resultat av vad jag stoppar i mig. En del dagar tänker jag på att äta vettigt och andra dagar tänker jag bara att det är skitsamma eftersom jag ändå ska dö. Nu tror jag inte att man får någon medalj om man är smal när man dör möjligtvis så uppskattar nog personerna som gör iordning avlidna om det inte är en stor person. Ska man vara ärlig så är det nog inte så roligt eller lätt att ordna med en avliden som väger 100+kg. Kanske man ska ta hänsyn till det också? Mycket att tänka på när det gäller döden.
Jag tänker fortfarande på vad två trevliga poliser sa till mig när de skjutsade mig till dårhuset. De var båda garanterat de första och sista poliser som jag någonsin kommer att krama. Att ta sig härifrån till dårhuset tar en stund så man hinner prata om rätt mycket. Nu förutsätter det naturligtvis att poliserna är vettiga annars pratar jag inte. Och nej jag tänker faktiskt inte skriva vad de sa till mig