Hur mår jag då?

Jag vet inte riktigt varför jag skriver så lite om hur jag egentligen mår. Min gissning får nog bli att det är lite av en skyddsmekanism. Skriver jag inget om mitt psykiska mående så kan jag låtsas att allt är bra. I verkligheten så är det nog inte så bra. Jag mår i stort sett på samma sätt som jag gjorde för ett år sedan. Självmordstankar är en del av min vardag och givetvis så har jag minst en plan för hur jag ska ta livet av mig. Det finns dock ingen anledning till oro för jag tänker inte ta livet av mig än på ett tag.