Ännu en kväll

Och här händer i vanlig ordning inget. Kvällsfikat är avklarat så nu får jag väl börja vänta på frukosten som serveras klockan 8. Det känns som om mattiderna är som de är för att de vill att patienterna ska lägga sig så tidigt som möjligt. Att äta middag 15:45 kan inte klassas som normalt på något annat ställe än på psyket. Världen här inne är rubbad på rätt många sätt och underligt nog blir man till slut så van att man slutar reagera och blir en lydig patient. Nu har jag kanske inte riktigt nått den nivån än och lär aldrig göra det. Håller de mig inlåst ett tag till så lär jag i vanlig ordning börja hitta på saker. Nu har jag suttit här i lite över en vecka och har inte gjort ett enda rymningsförsök än och det är kanske bra.

Lite skrattade jag åt en skötare idag. Hon berättade att hon har jobbat inom psykiatrin i över 40år men aldrig träffat någon patient som är så envis som mig. Lite tror jag att hon gjorde en ansträngning att släta över avdelningsläkarens klantiga sätt att hantera mig, givetvis fungerade inte det. Nu kan inte jag avgöra om hon har en poäng i det hon sa men det är mycket möjligt att läkarna inte är vana att träffa folk som inte ger med sig utan står upp för sin åsikt. Det kan ju vara en nyttig läxa för pucko läkarna här att alla patienter inom psykiatrin inte niger för dem och accepterar vad som helst.

Nu vet jag genom att titta på besöksstatistiken att jag har läsare som är inloggade på landstinget nät här. Om det finns någon skötare som läser i ett desperat försök att ha koll på om jag planerar något så kan jag avslöja att jag naturligtvis aldrig kommer att avslöja något i förväg.