Givetvis så vill alla veta vad som irriterar mig för tillfället

Så det är väl lika bra att jag delger folket som läser här.
 Igår när jag kom in på jouren så blev jag väldigt irriterad på vad jourläkaren sa till mig. Jag tänkte då att jag var extra känslig för att jag var trött men med tanke på att jag blir lika irriterad idag när jag tänker på det så var hon nog väldigt klantig. Nu ska jag kanske inte hänga ut enskilda läkare men om man tänker på vad ekorren i visan ska göra så vet alla som har koll på läkarna på Säter vem jag syftar på. Hon förklarade mer eller mindre för mig att jag inte älskar min sambo eftersom jag vill ta livet av mig. Hade jag älskat honom så skulle jag inte ha sådana tankar utan tänka mer på hur det skulle påverka honom om jag skulle lyckas. Det är nog faktiskt något av det mest korkade som jag någonsin har hört en läkare säga och det säger inte lite. Naturligtvis så älskar människor med självmordstankar sina nära men det går inte i längden att leva för någon annan. Man måste hitta sin lust till livet. I en del fall känns det som om man kan fundera över om läkarna vill hjälpa patienter att må bättre eller om de vill knuffa patienterna över stupet.

Nästa sak som driver mig lite lätt till vansinne är människor som tar på mitt hår. Jag vet att jag har rätt långt och tjockt hår men det innebär inte att det är fritt fram att känna på mitt hår. Mest obehagligt är det när patienter får för sig att ta på mitt hår. Personalen brukar i alla fall fråga innan de tar tag i mitt hår.

Den har dagen har jag ägnat åt att läsa och vila. Antar att jag behövde det, snart dyker nattpersonalen upp och i natt jobbar en av mina favoriter så det känns positivt. Jag är möjligtvis eller snarare jag är rätt otrevlig mot ny personal här och det är helt enkelt så att jag inte orkar lägga någon energi på att lära mig deras namn eller föra samtal. Med ny personal menar jag alla som inte jobbade här när jag var inlagd för ca 6mån sedan