Känner mest för att lägga mig på golvet och skrika lite

Nu gör jag inte det eftersom det ändå inte skulle leda till något. Tröttheten och min standard inställning till livet gör att det börjar bli lite för jobbigt. Inte har jag heller tagit itu med att avboka testet/testerna som är planerade på mig. Med lite tur går det kanske att fixa det på mina sidor för jag tänker inte åka. Det beslutet lär göra en del av mina anhöriga upprörda och jag kan tänka mig att läkarna inte heller kommer att jubla.

Något positivt under den här dagen får bli att jag blev av med ytterligare en kursbok. Det innebär att det blev ytterligare några tior till mitt sparkonto. Sedan var det även glädjande att se att jag under augusti fick ihop en tia i ränta på kontot. Sakta men säkert närmar jag mig 10 000kr