Dagarna går

Jag mår som jag brukar och det sker inte mycket. Det finns säkert någon som tycker att jag ska söka hjälp men det kommer ej att ske eftersom det bara är slöseri med tid. Det enda öppenvården pratar om är medicin och till det säger jag nej. Jag har provat en massa och mått dåligt när de sätts in och när de tas bort och inget hjälper. Det finns mycket som jag nu har gett en chans och min gräns är nådd. Jag skriver som jag sa till läkaren. Alla med självmordstankar överlever inte och jag tillhör den skaran och det är okej för mig. Fick även höra på dårhuset att jag nu måste må bättre eftersom jag inte försöker ta livet av mig lika ofta. Det är inte direkt sant utan beror mer på att en av medicinerna jag gick på förra året tog bort mina spärrar och nu hindrar även tanken på att bli inlåst mig från halvhjärtade självmordsförsök. Ska något göras ska det göras ordentligt annars är det bättre att skita i det.