Som att andas

Jag funderar inte ens längre innan jag svarar utan det är som att andas. Man gör det bara utan att reflektera över varför. När någon här undrar vad det är blir svaret automatiskt att jag bara är lite nere för att jag inte vill vara här. Det är ingen lögn för jag vill inte vara här men det är inte heller hela sanningen. Sanningen är att jag inte vill vara någonstans. Inlåst eller ute i det fria gör ingen skillnad när det kommer till hur jag känner. Det jag känner är bara att jag inte vill vara med längre