Framtiden

Jag vill inte tänka på framtiden eftersom jag ärligt talat inte vill uppleva den. Nu säger jag inte det när sambon pratar om planer för framtiden. Jag säger inget istället för det är lättare. Fast jag har varit så här i så många år så har jag ännu inte lyckats hitta orden att förklara det med. Livet är en självklarhet för de flesta men för mig känns det mest som ett straff. Och nej det har inte blivit bättre med åren, hade det blivit det så skulle jag ha haft ett normalt liv nu. Jag känner mig gammal och sliten och väldigt trött på att höra att allt blir bättre och att jag måste tänka på mina anhöriga