Nej ni varken pratar eller skriver för mig

Jag halkade in på en blogg och blev väldigt irriterad medan jag läste ett inlägg. Det var i vanlig ordning ett sådant där käckt inlägg där personen förklarar att det blir bättre och att den minsann försökt ta livet av sig men alltid blivit hindrad innan den kunde sätta sin plan i verket. Och att den aldrig strävade efter att dö utan bara att fly från allt. Det är den individens sanning men det blir väldigt tokigt när skribenten förutsätter att det är en universell sanning. Den personens erfarenheter, tankar och känslor är säkert tillämplig på andra men inte på alla. Enda gångerna jag har gjort halvhjärtade försök att ta livet av mig vilket mest var i syfte att fly undan var under min långa inläggning på dårhuset. Då var jag bara totalt förvirrad och allt var tok. Bortsett från det så har alltid målet med mina självmordsförsök varit att dö. För mig har det inte handlat om att fly från livet utan jag har valt döden.
Om man väljer att flytta över halva Sverige så frågar nog ingen varför man flyr från sin gamla stad/by utan frågan är nog oftare varför man valt att flytta till den nya staden/byn. Så om man vill dö är kanske frågan som borde ställas Varför väljer du döden? Den frågan har jag aldrig fått från sjukvården däremot har jag ofta fått frågan Vad är det som är jobbigt med att leva?