Dagens irritation
Med tanke på hur ofta som jag blir irriterad borde jag väl skapa en etikett som heter dagens/veckans irritation. Men det är jag för lat för, kan också vara irriterande att vara lat.
Det som irriterar mig idag är alla som går ut i tidningar/bloggar och förklarar hur bra livet kan bli efter att man har lidit av psykisk ohälsa. Nu kan man fråga sig hur ett sådant positivt budskap kan irritera mig och svaret på det är att det går utmärkt. Det jag irriterar mig på är självklart inte att människor efter lidande nu mår bättre. Utan det jag irriterar mig på är att förvånansvärt många missar att upplysa om att de i en del fall mest har varit hobbydeprimerade. Och det som de som har mått riktigt dåligt missar att berätta är vilka massiva insatser som har satts in för deras skull och vilket enormt arbete som de själva har gjort för att må bättre. I en del fall verkar det mest som om någon har knäppt med fingrarna och sedan har deras liv ordnat sig. Jag kan tycka att om man väljer att berätta sin historia så är det även viktigt att ta upp vilka resurser man har haft till sitt förfogande och hur mycket som man själv har fått jobba på sitt mående. Att ge en korrekt bild av vad som krävs för att må bättre/bra tror jag kan ge fler människor hopp om att även deras liv kan bli bättre
Det som irriterar mig idag är alla som går ut i tidningar/bloggar och förklarar hur bra livet kan bli efter att man har lidit av psykisk ohälsa. Nu kan man fråga sig hur ett sådant positivt budskap kan irritera mig och svaret på det är att det går utmärkt. Det jag irriterar mig på är självklart inte att människor efter lidande nu mår bättre. Utan det jag irriterar mig på är att förvånansvärt många missar att upplysa om att de i en del fall mest har varit hobbydeprimerade. Och det som de som har mått riktigt dåligt missar att berätta är vilka massiva insatser som har satts in för deras skull och vilket enormt arbete som de själva har gjort för att må bättre. I en del fall verkar det mest som om någon har knäppt med fingrarna och sedan har deras liv ordnat sig. Jag kan tycka att om man väljer att berätta sin historia så är det även viktigt att ta upp vilka resurser man har haft till sitt förfogande och hur mycket som man själv har fått jobba på sitt mående. Att ge en korrekt bild av vad som krävs för att må bättre/bra tror jag kan ge fler människor hopp om att även deras liv kan bli bättre
Jag håller med dig HELT, och "hobbydeprimerad" är ett väldigt bra ord - det är precis det de flesta varit. Som du säger så kräver det enormt mycket av personen själv och vården om en människa som verkligen varit nere i det avgrundshål som en riktig depression är ska komma tillbaka och må bra. Det är inget man bara gör på en kvart, en vecka eller en månad - det tar lång tid att bli stabil. Det är jättebra att folk berättar att det är möjligt att må bättre, men det är inte bra att man inte berättar hela historien för det spär bara på folks allmänna tro att det bara är att rycka upp sig om man är deprimerad, att om man bara slutar tänka negativt så blir att rosor och solsken igen. Det är inte så enkelt, inte om man verkligen är/har varit sjuk i depression.
SvaraRadera