Nä nu ger jag upp

Efter att ha läst halva boken Hur många gånger kan man döda en man? av Raymond Paredes-Ahlgren så ger jag upp.
Boken handlar om Raymonds sökande efter sanningen om hans far Eduardo "Coco" Paredes som var en av Allendes närmaste män. Man får läsa om hur Pinochets statskupp i Chile och hur Coco med fler försökte försvara Presidentpalatset mot militärjuntan och vad som sedan hände med dem som stred mot militärjuntan. Efter statskuppen får man följa Raymond, hans mor och bror och hur de lyckas ta sig till Sverige. I vuxen ålder så börjar Raymond forska i vad som egentligen hände hans far.

Jag trodde att det här var en bok som kunde passa mig. Mina kunskaper om det som hände i Chile är bristfälliga och jag tänkte att det var en bra idé att få lite mer kunskap om det hela. Jag hade en bekant för 10+ å sedan vars familj blev tvingad att fly från Chile och det bidrog till min vilja att förstå vad som hände. Den här boken fick mig att tänka på ett problem som diskuterades på en universitetskurs jag läste för många år sedan. Nämligen problemet med att korrekt återge en händelse många år sedan genom att prata med människor som upplevde händelsen, deras anhöriga och att leta bland skriftliga källor. Och att då ta hänsyn till att minnesbilder med tiden kan ha förändrats på grund av upplevelser senare i livet och att de skriftliga källorna bygger på att skribenten valde att skriva om en del saker och valde bort andra. Det är svårt att kritisera en bok som en son har skrivit om sin far och allt vad fadern gjorde. Att skriva objektivt om sin närmaste familj är nog få förunnat och om man förlorade sin far när man var barn är det nog ännu svårare.

Eftersom jag inte ens lyckades ta mig igenom hela boken så kan jag självfallet inte rekommendera någon att läsa den