Det blev en del tankar

efter uppdrag granskning igår. För er som inte såg det så går det att se på Svt play. Självklart så tyckte jag väldigt synd om Filips familj, vänner och pojkvän men tragiskt nog så blev jag inte förvånad över hur ansvariga inte tog ansvar. Min erfarenhet av psykiatriska kliniker är att enda sättet att få ansvariga att erkänna att de har begått misstag nog är att supa ner dem eller något annat kreativt. IVO ger jag inte allt för mycket för vilket kanske är konstigt med tanke på att de kom fram till att dårhuset hade gjort en hel del fel när det gäller mig. För mig är det bara ord på ett papper som inte förändrar något eller ger patienten och de anhöriga någon upprättelse. Om IVO skulle skriva i sina beslut att ansvariga måste be om ursäkt till patienter/anhöriga när något fel har begåtts så skulle det i alla fall påminna om en upprättelse.
Att Filip kunde hänga sig med en livrem förvånar mig inte heller för jag utgår från att de flesta psykiatriska kliniker i Sverige är rätt lika. Jag har varit med om flertalet tillfällen när patienter på slutna avdelningar har haft sina skärp på sig. En gång kommer jag ihåg att en annan patient sa till personalen att en patient hade sitt skärp. Hade inte en annan patient uppmärksammat personalen på det så skulle den patienten haft kvar sitt skärp och det var en självmordsbenägen patient. Sanningen är att en del som jobbar på psykiatriska avdelningar inte har någon koll om man bortser från vilka tider som personalen fikar.