En söndag

Lite trött men mest bara tom beskriver nog mitt tillstånd idag på ett bra sätt. Jag har blivit dålig på att få ner med ord hur jag känner mig och det beror nog mest på att jag då måste känna efter. Ibland är det enklare att bara stänga av

Kommentarer

  1. När jag har mått riktigt dåligt psykiskt, alltså typ hela min barn- och ungdom samt tidiga vuxenåldern, så var jag ungefär likadan. En gång skulle min mamma få träffa min nya pojkvän så jag och han kom hem och då var hon skitpackad och gick inte att prata med, jag blev så jävla arg och ledsen. Jag bad honom vänta utanför och så gick jag in och skrek på mamma, sedan började jag gråta när jag gick ut igen men 10 sekunder senare hade jag slutat och var helt normal igen. Min pojkvän förstod då precis hur uppfuckat mitt hemliv var och hur effektiv jag var på att stänga ner och sätta upp murar. Jag brukade känna att "om jag börjar prata om det och känna så kommer jag att gråta och skrika och inte kunna sluta", jag säger inte att det måste vara så för dig men det var så jag funkade. Det är helt ok att stänga ner, det är ditt val. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det för mig, bättre att låtsas att allt är okej så jag kan få genomföra min plan när det är dags. Visar jag hur trasig jag är blir det svårt

      Radera

Skicka en kommentar

Trevligt att du vill lämna en kommentar! Din kommentar kommer att synas så fort som jag har godkänt den