Göra en sista sak för min egen skull?

Jag har börjat fundera på om jag ska ta itu med att försöka få min borderline diagnos borttagen. Jag anser inte att den är korrekt, inte heller min sambo anser att den stämmer. Med tanke på att han i stort sett har umgåtts med mig varje dag de senaste10 åren så tror jag att han vet hur jag är. Att jag fick diagnosen tror jag beror mycket på hur jag var för 15+år sedan och hur jag var när jag gick på mängder av medicin. När utredningen gjordes gick jag på medicin och hade inte återhämtat mig efter ett självmordsförsök, min hjärna fungerade inte så bra då. Jag anser att jag enbart uppfyller ett kriterium och det är självmordstankar. Häftiga humörväxlingar/utbrott kan jag inte se att jag har. Senast jag blev riktigt förbannad var för ca ett år sedan och det berodde på att jag upptäckte att en av idiotläkarna på dårhuset hade hittat på saker som hon skrev i min journal. Kärringen tyckte garanterat att jag blev orimligt upprörd men när man vet vad rena felaktigheter i journalen kan leda till så var min reaktion befogad.
Enda problemet som jag ser det om jag beslutar mig för att försöka ta bort diagnosen är att jag måste ta kontakt med öppenvården. Det känns inte alls lockande och jag misstänker även att det skulle dröja lång tid innan jag får en tid. Så frågan är om jag orkar ta itu med det eller inte? Får jag bort diagnosen så ändrar det konkret inget alls, jag kommer fortsätta vara självmordsbenägen och mitt liv kommer sluta med självmord. Det handlar mer om att jag bara är trött på att konstant mötas av fördomar som inte stämmer in på den jag är

Kommentarer

  1. Jag känner dig ju inte alls personligen men jag har läst ett antal bloggar som skrivs av folk med borderline och du slår mig _inte_ som ens det minsta lik dem i hur och vad du skriver, inte heller skriver du i affekt vilket de alla gjort. Jag är inte på något sätt expert i psykiatriska diagnoser men på den tiden var ju borderline modediagnosen precis som bipolär är nu, helt plötsligt hade "alla" borderline men jag tror inte att du har det. Det är katstrofdåligt att sätta diagnoser på patienter som redan är tungt medicinerade. Om du ska orka eller inte vet bara du själv tyvärr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner inte heller igen mig när jag läser bloggar som skrivs av människor med borderline. Jag tycker att det känns som om jag står stadigare på marken än de personerna.

      Nu svarade jag inte heller ärligt på en del av frågorna jag fick när de gjorde utredningen på mig. Jag kommer ihåg någon fråga som var något i stil med om man någonsin upplevt att en person varit i ens närhet/skymtat till bara för att upptäcka att det inte var någon där när man tittade. När jag fick den frågan var min första teori att de ville få det till att jag var galnare än jag är så allt sådant svarade jag nej på. Nu kan jag skratta åt att jag var lite lätt paranoid men så blir det nog när de gör utredning på någon som inte alls är helt sig själv.

      Radera
    2. Ja, människor med borderline verkar inte särskilt stabila eller ha så stor verklighetsförankring. En kvinna jag känner här i området (hundägare) har en exfru som har borderline och det blev omöjligt att leva med henne bland annat pga paranoia och svartsjuka.
      Det är inte underligt att man blir lite paranoid, jag förstår inte öht vad sådana frågor ska vara bra för i någon kontext, utom möjligen ifråga om tumörer eller annan fysisk hjärnpåverkan och då är man ju liksom inte på psyket.

      Radera
    3. Tror att en del frågor mest gick ut på att se hur mycket koll man har på verkligheten eller om man ser syner och liknande

      Radera
  2. för 15 år sedan satte tyvärr i stort sett alla läkare diagnosen borderline.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har genomgått två utredningar en 96/97 och en 2013. I den första konstaterades bara att jag var deprimerad men ändå har jag nu i efterhand kunnat se att sjukvårdspersonal skrev in i journalen runt 2000 att jag hade borderline. Utredningen 2013 gjordes kort tid efter ett självmordsförsök, jag hade inte alls återhämtat mig från det och gick på en bunt mediciner. Då kom de fram till att jag hade borderline. Då hade jag inte en tanke på att protestera utan ville bara bli utskriven någon gång från psyk

      Radera
    2. fick veta efter ca 10 att det stod att läkarna misstänkte borderline. men det enda som stämde med den diagnosen var självskadebeteendet.

      Radera
    3. Det är synd att en del läkare inte inser att misstankar som de skriver i journalen kan bli till sanning för andra läkare

      Radera

Skicka en kommentar

Trevligt att du vill lämna en kommentar! Din kommentar kommer att synas så fort som jag har godkänt den