Vänner eller snarare bristen på vänner
Jag saknar att ha människor i mitt liv som jag bara kan ringa och hitta på något med. När jag flyttade hit för 12 år sedan så valde jag att släppa kontakten med de flesta från mitt liv i staden.
Det kändes som rätt val och enda möjligheten att få en nystart. Några har jag fortfarande sporadisk kontakt med men vi lever så olika liv att det inte finns mycket vi har gemensamt längre. Jag lärde känna en del människor här när jag flyttade hit och jag festade med en del men det var mest bara festande och det tröttnade jag på. Sedan blev jag aktiv med hunden jag hade då och lärde känna en del hundfolk, trevliga människor men inte människor som jag ville skulle ta del av allt i mitt liv. När jag inte längre orkade vara aktiv med hund försvann det folket, fullständigt logiskt eftersom det var hund vi hade gemensamt. Under alla vändor på dårhuset har jag träffat en del trevligt vettigt folk och många har bett om mitt nr så att vi skulle kunna fortsätta ha kontakt. Mitt nr har jag inte gett ut eftersom det enda vi har haft gemensamt är att vi varit inlåsta och det lämnar jag bakom mig när jag blir utsläppt. Här i byn är det en del jag pratar mer med men det är inte människor jag vill släppa in på livet och då blir man ensam. Det är väldigt dubbelt för jag skulle vilja ha några bra vänner men jag är inte villig att släppa någon in på livet och rent krasst orkar jag ändå inte träffa folk ofta
Det kändes som rätt val och enda möjligheten att få en nystart. Några har jag fortfarande sporadisk kontakt med men vi lever så olika liv att det inte finns mycket vi har gemensamt längre. Jag lärde känna en del människor här när jag flyttade hit och jag festade med en del men det var mest bara festande och det tröttnade jag på. Sedan blev jag aktiv med hunden jag hade då och lärde känna en del hundfolk, trevliga människor men inte människor som jag ville skulle ta del av allt i mitt liv. När jag inte längre orkade vara aktiv med hund försvann det folket, fullständigt logiskt eftersom det var hund vi hade gemensamt. Under alla vändor på dårhuset har jag träffat en del trevligt vettigt folk och många har bett om mitt nr så att vi skulle kunna fortsätta ha kontakt. Mitt nr har jag inte gett ut eftersom det enda vi har haft gemensamt är att vi varit inlåsta och det lämnar jag bakom mig när jag blir utsläppt. Här i byn är det en del jag pratar mer med men det är inte människor jag vill släppa in på livet och då blir man ensam. Det är väldigt dubbelt för jag skulle vilja ha några bra vänner men jag är inte villig att släppa någon in på livet och rent krasst orkar jag ändå inte träffa folk ofta
Jag förstår lite hur du känner, innan jag lärde känna Lotta kände jag mig väldigt ensam en period - trots att jag likt dig inte varken vill eller orkar träffa folk särskilt ofta. Jag gled ifrån min bästa vän sedan mellanstadiet när hon flyttade till Enköping med sin familj, sedan var det samma sak med lajvarna jag var vän med - två av dem blev faktiskt på olika sätt kokobello så jag blev mer eller mindre tvungen att kapa dem ur mitt liv. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle få nya vänner i Sverige, inte sådana som Lotta i varje fall. Jag är jättetacksam att hon finns och även Molly, min typ granne som matar katterna när jag är hos familjen.
SvaraRaderaHur som helst, man kan vilja ha nära vänner även om man inte skulle orka umgås med dem så ofta, det riktigt knepiga är att hitta någon som är på samma nivå vad gäller det - om jag återvänder till Lotta så har hon ju Rob (sin man) och ett väldigt aktivt yrkes- och socialt liv, så det finns liksom ingen press för mig att alltid finnas till hands för henne om jag säger så, inte för att folk i allmänhet är så krävande men en del är. Jag har inga bra råd vad gäller hur du skulle gå tillväga för att få nya vänner, kan det finnas någon enda människa från ditt gamla liv du känner skulle kunna vara annorlunda om ni båda lade de ni var då för länge sedan bakom er? Ibland är det vad som krävs men jag kan inte avgöra det för jag är ju inte i dina skor.
En rent amatörmässig fundering, kanske mer av en fråga, säg till om jag inte har med det att göra: Kan anledningen till att du inte vill släppa någon in på livet vara att du är rädd att de ska vilja avråda/stoppa dig från att ta ditt liv den dagen du vill det? Vänner vill ju finnas där i med- och motgång liksom. Men igen, säg till om jag inte har med det att göra eller har helt fel.
Ta hand om dig.
Att få bättre kontakt med folk från förr tror jag inte skulle gå, även om jag tyckte/tycker mycket om ett par av dem så vill jag nog inte ha dem i mitt liv på så sätt. Så är det nog med alla människor, jag skulle vilja ha några nära vänner men jag kommer inte släppa någon in på livet och då går det inte.
RaderaDu har rätt. Jag vill inte ha någon in på livet för att de helt enkelt med största sannolikhet skulle sörja när jag dör. Enklare att hålla folk på avstånd så är det inte så många som kommer bli ledsna.
Jag vill absolut vara din vän ❤
SvaraRadera/ Åsa
💛
SvaraRadera