Ogräs

Ibland kan jag känna mig som ett ogräs eller inte riktigt jag utan snarare gruppen jag tillhör. Självkänsla har jag nog aldrig haft något problem med så om jag skulle vara en blomma skulle det inte vara ett ogräs utan snarare något udda som blommar var tionde år.
Gruppen jag tillhör är då människor som lever på bidrag och som en i den gruppen kan jag känna mig som ett ogräs. Det är okej att vi finns för de flesta men vi ska hålla oss på någon undanskymd plats och inte våga dyka upp bland allt det vackra eller på fel plats. Jag har absolut stora problem med att jag inte bidrar till samhället genom att arbeta men det finns inte en chans i världen att jag kan arbeta. Därför borde jag kunna släppa det och bara acceptera att det är som det är men det klarar jag inte riktigt. Nu vet jag inte om det har så mycket med människors åsikter om gruppen att göra eller om det bara är mina egna åsikter. Samma sak går nog att säga om min känsla att sjuka inte ska/får ta plats i samhället på samma sätt som friska. Är man sjuk ska man inte orka göra något utan bara ligga i sängen dygnet runt för att riktigt anses som sjuk. Och om man inte gör det så låtsas man bara vara sjuk