Gränsen har passerats



Nu har jag passerat den trevliga gränsen mellan att vara jäkligt trött och att känna för att sätta sig i ett hörn, gråta och dunka huvudet i väggen. Det enda som hindrar mig från det är att jag då måste förflytta mig någon meter och det känns för jobbigt.

Kommentarer

  1. Fy fan, jag vet precis hur den tröttheten är. Det är fruktansvärt, som om all kraft och energi runnit ut ur inte bara kött och blog utan även benmärgen. Jag hatar det. Hoppas att du får sova i natt.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Trevligt att du vill lämna en kommentar! Din kommentar kommer att synas så fort som jag har godkänt den