Det blev julafton

Jag kan nog inte påstå att det känns som det riktigt. Julen är barnens högtid och det var länge sedan som jag var ett barn så det beror nog på det. Lite skillnad märks det i byn för många vuxna barn och deras barn är här på besök.
Det är lite svårt att tänka sig att det en gång i tiden fanns många barn här. Nu är jag rätt tacksam för att det inte är så längre för jag uppskattar tystnad och lugn och så är det inte när barn springer runt och leker. Nu finns det enbart en familj som bor här som har flera barn och deras barn gapar jämt. Enda fördelen med det är att de hörs på ca 500m när de är ute på promenad så det är lätt att undvika dem. Att små barn skriker har jag förståelse för men den här familjens barn är inte små utan det verkar mest handla om att de inte fått lära sig att tala i en vettig nivå. Barnen kan alltså gå bredvid sina föräldrar och skrika/tala så pass högt att det hörs på ett hundratal meter.

Kommentarer

  1. Jag AVSKYR föräldrar som inte lär sina barn att man inte behöver (eller får, för den delen) skrika i vissa situationer - när man är i samma rum som, eller bredvid, den den man pratar med så finns ingen anledning att skrika. Min syster och P höll på med Mio med det i flera år, han höjde rösten när han blev exalterad men de gav sig aldrig och hojtandet gick över med tiden. Men sedan finns det ju de föräldrar som skiter i det också...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Trevligt att du vill lämna en kommentar! Din kommentar kommer att synas så fort som jag har godkänt den