Onödigt kallt

Nu är det vinter så det ska vara kallt men jag tycker att det hade kunnat räcka med minus 10. Minus 21 på morgonen är lite onödigt kallt enligt mig. Det är inte en temperatur som jag uppskattar att vara ute i någon längre stund och dagarna blir så långa när större delen av dagen tillbringas inomhus.
Att bo på någon plats var vintern är kallare och längre än här skulle jag aldrig klara. Lite imponerad blir jag över människor som klarar av kyla och mörker utan att bli helt galna. Jag såg något program igår som handlade om folk som bor ute på landsbygden i Alaska. De hade ingen ström och bodde långt bort från allt men verkade ändå trivas och vara glada. Det livet hade gjort att jag hade gått ut och lagt mig i en snödriva och blivit björnmat. Jag undrar om vi människor är förprogrammerade för att klara olika klimat/händelser och annat. En del verkar klara av allt medan andra går sönder för skitsaker.

Kommentarer

  1. Jag tror att det är så, jag skrev ju det här (eller var det i min egen blogg?) om att jag, min själ, behöver snö och kyla lite lagom precis lika mycket som jag älskar sommarljuset. Jag vet inte vad det är som är skillnaden i generna för jag vet infödda svenskar och vars släktträd går tillbara i Sverige i X antal generationer, men de mår ändå så dåligt den mörka tiden av året, att de flyttar utomlands. Min fd bästa kompis mamma flyttade till Thailand när hon blev pensio, hon pallade helt enkelt inte mörkret i Sverige längre. Jag å min sida skulle ruttna ihop på klimatet där efter ett litet tag - eller Florida, Spanien eller någon annanstans utan extrema årstider. Vi är olika men jag tror att vi _är_ programmerade, att det finns i vårt DNA.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle inte klara av att bo i ett varmt land. Jag gillar växlingarna i vädret/årstiderna i Sverige, det ska vara kallt och jäkligt en tid och sedan ska ljuset och våren komma

      Radera

Skicka en kommentar

Trevligt att du vill lämna en kommentar! Din kommentar kommer att synas så fort som jag har godkänt den