Sorgligt att se hur det förfaller

Jag vet inte riktigt varför men ödehus gör mig alltid lite sorgsen. Antagligen beror det på att jag tänker på människorna som bodde där en gång i tiden och vårdade sina hem. Här i byn finns det ett par ödehus och de har varit öde lång tid.
Huset som har stått tomt kortast tid har ingen bott i sedan 60 eller 70-talet om jag minns rätt. I det huset hänger det fortfarande gardiner och plastblommor står innanför minst ett fönster. Det är nog ingen större mening med att rädda ödehusen i byn för de har fått förfalla för mycket. Stora hål i taken, murstockar som rasat och ett hus har ett träd mer eller mindre i huset. Någon km utanför byn däremot finns det en gård, den består av ett boningshus, en lada? och ett par mindre hus. Gården ligger väldigt vackert med ängsmark runt om och är sedan omringad med skog. Under de första åren som jag bodde här såg man ibland till folk vid gården och de målade och tog hand om husen. De senaste åren har jag däremot inte sett till någon person där och när jag promenerade förbi igår såg jag att ett par fönsterrutor var trasiga. Det kändes riktigt sorgligt att se för det skulle vara en så fin gård om någon bara fortsatte att bry sig om den. Jag hoppas att de som äger gården kommer att laga rutorna och bry sig om husen på nytt för annars kommer det fort att gå utför och det skulle vara riktigt sorgligt

Kommentarer

  1. :-( Sådant gör ont i hjärtat, om jag hade ekonomi skulle jag lätt köpa en sådan gård och bo där i all evighet. Jag vill ju bo i skogen.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Trevligt att du vill lämna en kommentar! Din kommentar kommer att synas så fort som jag har godkänt den