onsdag 7 mars 2018

Det blev som jag anade

I höstas var det en person i byn som uttryckte oro över en hund som en familj i byn skaffat. Personen som uttryckte oro var helt enkelt orolig över om familjen verkligen skulle kunna hantera hunden. Ärligt talat så tror jag inte att det var någon i byn som hyste någon tilltro till att familjen skulle kunna hantera hunden om hunden skulle få för sig något.
De flesta hundägare såg till att hålla sig själva och den egna hunden på ett ordentligt avstånd när familjen var ute med hunden. När personen uttryckte sin oro så sa jag att sannolikheten att den hunden lever någon längre tid är liten och min gissning blev att den skulle leva till den var 2-3 år. Väljer man att skaffa en ras där sannolikheten att hunden är frisk är mindre än att den är sjuk så lär de inte leva länge. För någon dag sedan fick jag höra att hunden nu är avlivad på grund av hälsoproblem, den blev inte ens två. De vuxna personerna i familjen tycker jag inte synd om för är man vuxen kan man välja att skaffa ras som inte har en bunt fel och så är de idioter. Barnen i familjen tycker jag däremot lite synd om för det kan inte vara roligt för dem när familjens hund måste avlivas. Nu hoppas jag att de kommer att välja en lämpligare ras som passar in i deras familj nästa gång men jag tvivlar på att det kommer att bli så

3 kommentarer:

  1. Varför är folk sådana idioter? Jag fattar inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår ärligt talat inte varför någon köper de sjukaste raserna. Varför lägga 15 000-20 000 kr på en hund som i värsta fall lever några få år och i bästa fall får man springa med den till veterinär. Alla kan ha oturen att få en sjuk hund men man kan välja en så frisk ras som möjligt

      Radera
    2. Jag begriper inte heller, hur kan man inte se att rasen är helt trasig och att chanserna att man ska få en frisk individ är försvinnande små?

      Radera

Trevligt att du vill lämna en kommentar! Din kommentar kommer att synas så fort som jag har godkänt den