måndag 9 april 2018

Det är skadligt för människor med psykisk ohälsa att blogga

Det är ett påstående som jag träffade på för ett tag sedan. Att det skulle vara skadligt beror på att bloggandet gör att människor med psykisk ohälsa håller fast vid sitt mående för att få uppmärksamhet och medkänsla. Ett annat påstående var att att alla med psykisk ohälsa/sjukdom gör sjukdomen/ohälsan till sin identitet och därför inte vill bli friska.
Tror jag att bloggande kan vara skadligt för människor? Ja det tror jag men det har inget att göra med om man har en diagnos eller inte. Blir man beroende av att få uppmärksamhet för sitt bloggande så ser jag det som skadligt. Oavsett om man visar upp självskador i bloggen, visar upp en abnorm mängd bilder på kläder eller gör saker man inte skulle ha gjort om man inte bloggade. Men då handlar det inte om bloggandet i sig utan uppmärksamheten som det leder till. Det finns bloggar som jag inte ser som sunda vilket beror på att skribenten fläker ut sitt liv för mycket. Om det påverkar skribenten negativt har jag ingen aning om och det är inget som jag kan avgöra. Att få uppmärksamhet är aldrig enbart negativt eller positivt utan det beror på varför man får det och hur det påverkar den enskilda individen.

När det gäller människor med psykisk ohälsa/sjukdom får jag ofta en känsla av att "friska" människor tror att människor med psykisk ohälsa/sjukdom bara är sin sjukdom/ohälsa. Av någon anledning så verkar en del ha svårt att förstå att alla människor oavsett om de har någon diagnos eller inte är så mycket mer. Nu är det en del med diagnoser som bara väljer att visa upp den bilden i sina bloggar men det finns även hundägare/kattägare/modeintresserade/fotografer osv som bara visar den delen av sina liv i bloggar och det finns väl ingen som tror att deras liv bara består av det? Det måste vara upp till var och en vad man vill blogga om i sitt liv och vad man väljer att inte skriva något om.

För några år sedan fick jag frågan om jag identifierar mig som psykpatient och för mig var den frågan så underlig att jag fortfarande minns den. Svaret jag gav var att om/när jag är inlagd så är jag en psykpatient men inte annars. Det svaret var tydligen bra för jag minns att personen som ställde frågan tyckte att det var bra att jag inte såg på mig själv som en psykpatient... För mig blev det en bekräftelse på hur konstigt en del ser på människor med diagnoser. Jag är många saker varje dag året runt och varför skulle jag då välja att i första hand kalla mig för psykpatient?

2 kommentarer:

  1. Men herregud, vilka idiotiska påståenden. Det _kan_ vara skadligt att blogga men precis som du säger, det kan det för alla. Jag vet folk som bloggar om kläder, smink och skor som köper sådant på kredit för att alltid ha nya grejer att visa upp eller som köper, visar upp i bloggen, lämnar tillbaka i butiken bara för att gå till en annan butik och göra om samma grej. Ja, skadligt som fasiken men det är alltså på intet sätt endast rörande människor med psykisk ohälsa. Finns det folk som triggas av uppmärksamhet kring självskador eller självsvält/anorexia? Ja. Är det vanligt? Det vet jag inte men det tror jag inte och om jag ser till mig själv, om jag mot förmodan skulle hitta någonting att skriva om min bipo så hur sjutton skulle det ge mig bekräftelse och hålla mig kvar i sjukdomen (som ju är kvar oavsett vad jag gör eller inte gör) om någon uppmärksammar det? Idioti, ärligt talat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag reagerade på samma sätt som dig. Det känns även så sorgligt när människor verkar se andra som har psykisk ohälsa/sjukdom som en enhetlig grupp och inte som individer

      Radera

Trevligt att du vill lämna en kommentar! Din kommentar kommer att synas så fort som jag har godkänt den