Ett spöke eller jag som blivit knäppare

Här i byn finns det ett par ödehus och en av dem står några meter från vägen. Oftast när jag passerar det huset blir det att jag tittar in genom fönstret som är mot vägen. Under åren jag har bott här så har det blivit väldigt många gånger som jag har tittat in.
För några dagar sedan kastade jag ett öga genom fönstret och tyckte mig se en man som tittade på mig. Jag stannade till lite och fortsatte titta och tyckte mig fortfarande se en man som hade en kavaj på sig som stod och tittade på mig. Efter det fortsatte jag att gå och på vägen hem tittade jag igen men då kunde jag inte se någon man. Eftersom det är ordentligt med snö så kunde jag se att det inte fanns några fotspår som gick till huset. Om det ens går att ta sig in i det huset vet jag inte men jag tror inte det och det känns inte troligt att någon skulle gå in i ett hus som har ett tak med stora hål och som det trillar bitar från. Idag spanade jag in i huset igen och det var öde som det brukar vara. Jag vet fortfarande inte vad jag ska tro om vad jag tror mig ha sett