Mentalt slut

Så kände jag mig igår och anledningen till det var telefonsamtalet dagen innan med öppenpsyk. Det tar så otroligt på mina krafter att ha det minsta med dem att göra. Att behöva väga varje ord man säger och veta att de oftast ändå vinklar vad jag säger.
Nu låter jag väldigt paranoid men riktigt så illa är det inte utan det har att göra med hur maktlös jag oftast känt mig i kontakten med öppenpsyk och dårhuset. Jag har många års träning i hur man ska samtala med myndigheter, läkare och liknande men ändå suger det all kraft ur mig. Bara tanken på att faktiskt vara ärlig vilket är vad som kommer krävas av mig om jag får träffa en läkare skrämmer slag på mig. Jag är inte typen som öppnar upp eller säger hur saker är. En läkare som jag respekterade sa att jag var som teflon, allt rinner av mig. Och det är en väldigt bra beskrivning av hur jag fungerar och skräcken är att om jag släpper på det kommer jag att rasa. Om jag rasar är dårhuset nästa anhalt och det är något som jag aldrig mer kommer att uppleva. Det här är inte lätt på något sätt men jag vill bli av med diagnosen som jag anser är felaktig så på något sätt måste jag hitta kraft om jag får träffa någon läkare.