Mer flum

Jag vet inte om jag har reflekterat tidigare över om jag skulle placera mig själv i det friska eller det sjuka facket. För mig är det i alla fall inte svårt att placera in mig om jag måste. Jag är sjuk och har varken drivkraft eller ens önskan att bli frisk.
Om jag hade kunnat knäppa med fingrarna och fått ett normalt liv men heltidsarbete och ork att göra saker så skulle jag göra det. Med det sagt så blir det kanske underligt att jag inte är villig att strida för att nå den nivån. Sanningen är den att jag stred i så många år för att nå dit och jag har accepterat att det inte är ett mål som är realistiskt för alla. Det målet är ungefär lika troligt som att jag som lönnfet 38 åring skulle kunna starta en karriär som elitidrottare nu.
Att jag försöker få till en ny utredning eller i alla fall få en diagnos avskriven beror inte på att jag ser mig som frisk från den diagnosen utan det är helt enkelt bara så att jag anser att diagnosen var fel från start. Jag är övertygad om att jag har minst en diagnos och det stör mig inte men jag vill inte ha felaktiga diagnoser.