Trasiga strumpor och trasiga trosor
Så ser det ut i mina lådor. Jag har några enstaka par hela strumpor och trosor men om jag inte vill tvätta två gånger per vecka så måste jag köpa nytt. Jag hatar att ha dålig ekonomi och jag hatar att köpa kläder.
Mitt besök på öppenpsyk närmar sig och det kommer att kosta 350kr tror jag. Lite känns även det som slöseri med pengar eftersom jag bara ska dit för bedömning. Jag hoppas givetvis att jag blir beviljad en ny utredning eller i alla fall får en diagnos borttagen men hur mycket det kommer att kosta mig vet jag inte. Haha nu lät det som om jag kommer att försöka muta läkaren/psykiatern. Det hade i och för sig kunnat vara kul att prova för att se om det går. Det jag menar är att jag inte vet hur många besök det kommer att bli om det nu går bra på min utvärdering. Allt hade även känts lite lättare om de inte hade tagit bort läkare/psykiater på närmaste öppenpsyk. Att behöva ta sig 10 mil för att träffa läkare/psykiater tar på mina krafter och så tycker jag att det är drygt att be sambon köra mig. Det finns inte en chans att jag orkar köra så långt själv, min koncentration är inte på topp. Att åka buss dit är inte heller direkt något alternativ. För att göra det är steg ett att kontakta dalatrafik och begära flexbuss (eller vad det nu heter) från mitt hem till närmaste by var det finns buss och sedan ta bussen till staden med öppenpsyk. Mentalt så orkar jag nog inte riktigt med det heller. När de tog bort läkare/psykiater på närmaste öppenpsyk så menade landstingsledningen att det skulle bli bra för patienter att få åka längre och uppleva något nytt...Genierna som styr landstinget är inte helt vettiga enligt mitt sätt att se på saker
Mitt besök på öppenpsyk närmar sig och det kommer att kosta 350kr tror jag. Lite känns även det som slöseri med pengar eftersom jag bara ska dit för bedömning. Jag hoppas givetvis att jag blir beviljad en ny utredning eller i alla fall får en diagnos borttagen men hur mycket det kommer att kosta mig vet jag inte. Haha nu lät det som om jag kommer att försöka muta läkaren/psykiatern. Det hade i och för sig kunnat vara kul att prova för att se om det går. Det jag menar är att jag inte vet hur många besök det kommer att bli om det nu går bra på min utvärdering. Allt hade även känts lite lättare om de inte hade tagit bort läkare/psykiater på närmaste öppenpsyk. Att behöva ta sig 10 mil för att träffa läkare/psykiater tar på mina krafter och så tycker jag att det är drygt att be sambon köra mig. Det finns inte en chans att jag orkar köra så långt själv, min koncentration är inte på topp. Att åka buss dit är inte heller direkt något alternativ. För att göra det är steg ett att kontakta dalatrafik och begära flexbuss (eller vad det nu heter) från mitt hem till närmaste by var det finns buss och sedan ta bussen till staden med öppenpsyk. Mentalt så orkar jag nog inte riktigt med det heller. När de tog bort läkare/psykiater på närmaste öppenpsyk så menade landstingsledningen att det skulle bli bra för patienter att få åka längre och uppleva något nytt...Genierna som styr landstinget är inte helt vettiga enligt mitt sätt att se på saker
Åh, första delen av ditt inlägg hade jag kunnat skriva själv. Inte ens om jag köpte 14 nya par trosor skulle jag ha tillräckligt många för att kunna slänga alla urtvättade, de med hål och de vars resår är så slapp att jag måste hänga upp dem på linningen på långbyxor för att de ska sitta uppe. Det är förjävla drygt, jag är så less på att inte ha pengar att köpa enkla saker som underkläder för.
SvaraRaderaDet är träligt att inte få pengarna att räcka till det som behövs
Radera