2,7 km på en timme

är inte ett imponerande tempo att promenera i.

Nu var det inte så att jag satte mig på en stubbe och vilade var tionde meter utan terrängen var jobbig.
Det var säkert nyttigt för mig att hoppa över vattenfyllda rännor, kliva över nerfallna grenar och snirkla mig fram genom sly. För hundarnas del så vet jag i alla fall att det var bra träning för alla muskler. Jag var mest glad att komma ut på platt mark igen efter en timme och kunna röra mig i lite bättre tempo. En stor fördel med besvärlig terräng är att det finns inte någon plats i huvudet för tankar som inte rör var det är smidigast att ta sig fram