onsdag 21 november 2018

Att promenera fort är inte alltid rätt

Min plan var att hinna med en promenad med hundarna innan jag skulle bli uppringd av öppenpsyk. Nu var det mobilnumret som jag hade lämnat så det skulle inte göra så mycket om jag inte hann hem men jag föredrar att ta sådana samtal när ingen annan kan höra vad som avhandlas.
När jag hade runt en km hem insåg jag att det skulle bli tajt med tiden så jag ökade tempot rejält. Ökat tempo i kombination med dålig kondition gjorde att det kändes lite som om jag höll på att dö men jag knatade på. När jag hade runt 30m kvar så ringde det så klart. Vid det laget var jag rätt andfådd men jag fick fram mitt budskap. En kort stund kändes det som om jag pratade ett okänt språk för sjuksköterskan blev väldigt ställd av min fråga. Kanske är det så att det inte är så vanligt att patienter föreslår att de kan skriva ihop sina åsikter eller ta läkarmöte över telefon. Med tanke på avstånden här så borde det vara logiskt att göra så när det går men min logik och psykiatrins logik är nog aldrig densamma. Hon skulle framföra mina åsikter till läkarna och sedan ska jag få ett svar. Min gissning är att det antagligen blir en konferens om mina förslag för inget kan nog skötas smidigt inom psyk.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Trevligt att du vill lämna en kommentar! Din kommentar kommer att synas så fort som jag har godkänt den