Så var allt lite mer frid och fröjd

Till min stora förvåning så ringde sambon och bokade tömning strax efter att jag skrev förra blogginlägget. Jag behövde inte ens tjata mer och det känns som ett under. En kort promenad ute i kylan bättrade även på mitt humör ytterligare.
Det som stör mig mest är att jag har blivit så pass sabbad av psykiatrin att jag får för mig att varje gång jag blir irriterad så är det en överdrift. Logiskt så vet jag att irritation är en fullständigt logisk reaktion när en full avloppsbrunn innebär att det inte går att använda toan, duscha eller tvätta och då är det inte så kul. För min del så har nog psykiatrin fått mig att tro att normala känslomässiga reaktioner oftast består i att rycka på axlarna och så kommer jag aldrig att bli. Det kan inte vara fel att uppleva känslor och att hantera känslorna. Jag blir inget känslomässigt monster som kastar saker eller skriker utan jag tror att mina känslomässiga reaktioner faller fint inom det normala