Mina tankar eller medicinen?

En del blodtrycksmediciner har depression som biverkning dock inte den som jag tar nu. Ändå börjar jag fundera på om den påverkar mitt psyke. Jag har känt mig lite mer irriterad den senaste tiden och det är ett tecken för mig att något är fel.
I går på kvällspromenaden dök plötsligt tanken upp i mitt huvud att det är dags för mig att ta livet av mig. Att tanken dök upp reagerade jag först inte på utan började fundera kring en lämplig planering kring att ta livet av mig. Det gick jag och funderade över en stund till jag insåg att jag inte alls kan ta livet av mig nu och det är något som jag varit medveten om en längre tid. Jag förstår att det kan verka ologiskt för någon som är "normal" men för mig är det fullständigt logiskt att det inte går att ta livet av sig om någon i ens närhet redan har det tufft på grund av något annat. Det finns ingen anledning att lägga sten på sten. När jag insåg det började jag fundera på om medicinen håller på och djävlas med mitt huvud. Tanken på att ta livet av mig skrämmer mig inte men när det sker vill jag att det är mitt beslut och inte ett beslut som påverkats av någon medicin. Logiskt vet jag att jag borde kontakta läkaren och rådgöra med honom om medicinen och berätta vilka tankar som dykt upp men det lär jag inte göra. Jag vill inte skrämma upp någon läkare som i värsta fall då kommer att sätta vårdintyg på mig. Jag tänker aldrig mer sätta en fot på dårhuset. Hur jag ska hantera det här vet jag inte riktigt nu men jag tänker fortsätta med medicinen och försöka vara uppmärksam på om fler tankar plötsligt dyker upp som inte borde dyka upp.