Men så trött jag blir på mig

Min filosofi är att det är bra att trycka ner tråkiga händelser i en mörk grop i hjärnan och så försvinner det. Nu fungerar det tyvärr inte så bra.
I dag när jag läste nyheterna på nätet så var det en bild som mina ögon fastnade på. Det var en person som jobbade på dårhuset/säter under min löjligt långa tid där. Den personen önskar jag inget ont, vi hade olika åsikter om det mesta men som jag sa då han var en värdig motståndare. Det finns många andra på säter som jag med nöje hade skrivit ut bild på och kastat kniv på. Nåväl det jag hade tänkt skriva är att det räcker för mig att se en bild på någon som jobbade där för att känna ett jävla obehag. Åren har gått och jag borde inte känna något längre men tydligen verkar det inte som om jag lyckas komma över skiten jag blev utsatt för. Verkar nästan som om jag får hålla fast vid vad jag sa på säter och det var att när jag hänger mig ska jag ha en skylt med fuck sätet runt halsen