Fördomar

Om det nu blir en ny utredning på mig någon gång så vet jag att det i huvudsak kommer att läggas krut på att se om jag har en autismdiagnos. Det i sig har jag svårt att acceptera även om jag själv misstänker att det kan vara så. Att jag har svårt att acceptera det hänger ihop med att min bild av autister ärligt talat inte är positiv.
Min bild av autister är att de är begåvade inom en del områden och väldigt obegåvade inom andra. Att de har svårt med relationer och att föra samtal. Överlag helt enkelt att de har svårt för att förstå mycket. Och att de behöver hjälp med en massa saker i vardagen. Att jag då skulle kunna passa in i det facket känns väldigt obehagligt och fel. Jag är ju inget konstigt ufo eller lite kanske.
Med det här i bakhuvudet så kände jag att den bästa lösningen helt enkelt måste vara att läsa en bok för att förstå mer. Boken mitt val föll på var Konsten att fejka arabiska av Lina Liman. 
Boken handlar kortfattat om Lina som hamnar inom psykiatrin i rätt ung ålder och får genom åren en drös diagnoser som alla är felaktiga och hon blir inte bättre av behandlingen som hon får. Det är först i vuxen ålder som hon äntligen får diagnosen autism och rätt hjälp/stöd sätts in. Boken i sig är okej även om det blir lite väl tjatigt med upprepningen att hon är språkbegåvad. Sedan känns den rätt ostrukturerad när den hoppar mellan inläggningar på psyk och annat. För min del kändes det ändå hyfsat rätt eftersom jag ville förstå/läsa om hur livet med autism kan te sig. Jag kände absolut igen mig i lite för mycket för att det skulle vara behagligt och jag tror nog allt att jag har mer autistiska drag än drag som passar in på borderline.