Det var inte populärt

Jag blev uppringd av läkaren och det blev ett intressant samtal. Hennes åsikt var att allt var bra och så var det med det. Min åsikt var mer åt hållet att det inte är vettigt att jag blir yr så fort jag sätter mig på huk och reser mig.
Oftast blir jag så pass yr att det blir svart för ögonen och jag måste stå stilla en stund för att det ska gå över. Det har gjort att jag i möjligaste mån undviker att sätta mig på huk. I mitt fall innebär det att undvika att fota låga saker, rensa ogräs och en bunt andra saker. Läkaren såg det däremot inte som någon stor sak utan envisades med att upprepa att mina värden är bra och att det inte finns något där som kan förklara min yrsel. Efter att jag hade förklarat många gånger att det faktiskt är ett riktigt problem fick jag den lite lätt nedlåtande frågan om jag ville träffa en läkare och prata vidare om yrseln med. I den stunden funderade jag på om hon är fullständigt puckad men jag sa ja med kravet att jag inte vill träffa en specifik läkare. Då fick jag till svar att hon inte kunde lova det. I det läget kunde jag inte låta bli att fråga om det är den läkaren hon rådfrågar. Jag vet att hon är AT och jag misstänkte att den läkaren var hennes handledare. Den frågan gillade hon inte, misstänker starkt att hon inte uppskattade att jag genom den frågan klargjorde att jag vet att hon är AT. Hon skulle i alla fall sätta upp mig på någon väntelista för att få träffa läkare. Räknar med att det kommer att ta någon månad. Utöver det fick jag i vanlig ordning genomlida en pedagogisk genomgång av vilka mediciner jag tar och hur de påverkar kroppen. Fy fan vad jag är trött på att i princip bli dumförklarad i samtal med de flesta läkare.

Dagens lärdom blir att det tydligen går lätt att reta upp AT läkare genom att klargöra att man fattar att de är AT. Jag menar herregud jag kallade inte ens henne för tomte (sista meningen är ironisk och för att förstå fullt ut behöver man nog ha tillbringat tid med mig på dårhuset)