Funderar på hur jag ska lyckas ändra mitt sätt

Om några timmar ska jag då träffa kuratorn och jag ser fram emot det lika mycket som att få en spik i knäskålen, inte så mycket alltså. Med tanke på att jag har väntat mer än ett år på att få komma igång med en utredning så borde jag vara glad att det äntligen är på g.
Jag ser det som positivt att det verkar som om utredningen kommer igång nu men ett stort problem kommer att bli min inställning. Personal inom psykiatrin har jag aldrig sett som en resurs utan för mig har de alltid varit folk jag antingen manipulerar, håller med om allt de säger för att slippa dem eller personal som jag bara är dryg mot. Hur jag ska lyckas vara trevlig och samarbetsvillig vet jag inte. Så trevlig behöver jag i och för sig inte vara om det är någon konstig kvinna som mest sitter och lägger huvudet på sned och pratar till mig som om jag var tio år. Det här kommer att bli en enorm utmaning för mig. Om jag får nej till fortsatt utredning på grund av min attityd skulle det kännas riktigt bittert. Jag får nog köra på något mantra i huvudet. Lyckas jag komma ihåg att det här är något som jag gör för min skull kan jag kanske lyckas bita ihop om det är något riktigt pucko som jag blir utsatt för.