Jag har ingen lust

Om en stund ska färden till psykologen starta och jag har verkligen ingen lust. Att behöva åka 10 mil för att träffa honom gör inte det hela roligare. Jag har full förståelse för att en del som nog skulle behöva kontakt med psykiatrin skiter i det på grund av bök med att ta sig dit. För några år sedan så kom en psykolog till närmaste öppen psyk en gång per vecka så att patienter skulle slippa resa så långt men det slutade de med. Det finns alltså öppenpsyk två mil bort men där huserar bara konstiga kbt sköterskor, någon nytta gör de kanske men jag vill inte ha med dem att göra. Utredningar gör de alltså enbart 10 mil bort.

På mitt förra/första möte med psykologen ställde han frågor för att förstå hur jag fungerar och en av frågorna fastnade i mitt huvud. Det var frågan om jag hade haft svårt att välja vilka kläder jag skulle ha till mötet. Frågan fastnade för att jag tyckte att den var så korkad även om jag förstod syftet med att ställa den. Syftet var naturligtvis för att utröna om jag har svårt att fatta vardagliga beslut. Mitt svar blev att det inte var ett svårt val eftersom jag har så lite kläder som är hela och som det går att visa sig i. Tror inte att han har fått det svaret tidigare.

Håll en tumme för att det här är sista mötet jag behöver göra för att vara klar med min utredning. Vad utredningen kommer visa skiter jag i, jag vill bara bli klar. Två år är lite för lång tid för att få göra klart en utredning