Besviken

 Släkten väljer man inte utan man får ta dem som de är. De positiva och negativa delarna får man se genom åren och välja att acceptera människorna för hur de är eller säga upp kontakten. Jag har valt att inte säga upp kontakten.

Vissa egenskaper hos en släkting har alltid irriterat mig. Det är mest egenskapen att den själv ser sig som godhjärtad som stör mig. Personen vill nog vara godhjärtad men lyckas aldrig riktigt se hela bilden och prioriterar alltid sina egna önskemål först. Säger man att man ska hjälpa någon så förutsätter jag att man gör just det inte att man avsätter så lite tid så att det på förhand är tydligt att tiden aldrig kommer att räcka. Nu handlar det inte om en gång det hänt, alla kan beräkna tidsåtgång helt fel. Det här har upprepats så vansinnigt många gånger. Jag har även tagit upp det här med personen men en person som inte själv ser det orimliga i det går det inte att nå fram till.

Jag har också mina fel och brister men största skillnaden mellan oss är nog att jag är mer villig att försaka mina egna behov/önskemål för att hjälpa en annan person när det verkligen behövs