Urlakad

 Det känns att det har varit för mycket i några månader nu. Rent krasst så är jag imponerad av mig själv att jag orkat med så pass mycket som jag ändå har gjort. Om jag hade kunnat se ett slut på allt så hade det varit lättare men jag vet inte när jag kommer att kunna andas ut på riktigt.

Som det är nu väntar jag bara på att nästa sak ska hända som jag måste ta itu med. Säkert vet jag inte att det kommer att bli något mer som jag får dumpat på mig men jag är rätt säker på att det blir mer saker. Varför jag plötsligt blivit utsedd till att vara mest kompetent när det gäller allt vet jag inte och jag förstår det inte heller. Det jag däremot vet är att om jag inte tar itu med saker så blir inget gjort