Allt oviktigt och viktigt

 Det går att säga att jag drog på det i det längsta. Jag har nämligen inte någon större lust att åka till staden men i morgon åker jag ändå. Det finns en del saker att styra upp och ta itu med och det envisas med att hamna på mina axlar.

 Inte första gången jag misstar mig och garanterat inte sista. Jag pratade lite med en som har ett semesterhus här i byn. Det är en person som jag brukar byta några ord med när den är här. Jag har uppfattat personen som lite udda men vettig.

 Inte mycket dock men man får vara glad för det lilla ibland Vitsippor blommar och älven har i vanlig ordning svämmat över. Vårfloden brukar vara lite tidigare men i år verkar det mesta vara lite sent

 När lim torkar går saker sönder på nytt. I det här fallet så är det jag som börjar gå sönder. Jag har ägnat ett par timmar åt att gråta och nu sitter jag på altanen med ett glas vodka. Sprit gör inget bättre men sämre blir det inte heller. Jag är bara så fullständigt slutkörd och inget ändrar på det. Det enda jag hoppas på nu är att kunna somna om en stund

 Det spelar ingen roll hur vansinnigt många bilder jag har på mosippor. Jag fortsätter att fota dem ändå för att de helt enkelt alltid blir vackra på bild.

  Lite känns det som om jag har vänt ryggen åt den här bloggen. Jag har funderat på att låta den självdö men jag vet att jag har nytta av att spy ur mig ibland. Nu gör jag inte det i någon större utsträckning enbart för att jag är så pass slutkörd.

 Jag träffade på en annan hundägare på morgonpromenaden och vi pratade en bra stund. Nu var det mest jag som gnällde av mig men så blir det ibland. Jag har varit och är fortfarande utsatt för en hel del stress rörande min familj.

 Min phablet, stor mobil börjar ledsna på livet. Jag använder den inte som mobil och har inte gjort det på några år. Det jag använder den till är att surfa och läsa e-böcker. Använder den helt enkelt som en liten surfplatta.