Allt oviktigt och viktigt

Jag började läsa boken i tron att den skulle handla om Adams liv med manodepression. Till viss del handlar den absolut om det men i huvudsak så ser jag det som en bok om hur det är att leva med en människa som är manodepressiv. Det är alltså en bok skriven ur ett närståendes perspektiv mer än en bok skriven av en drabbad person. Nu är det nog ofrånkomligt när det är en anhörig som skrivit boken tillsammans med en drabbad person. Det innebär inte att boken är dålig utan mer bara att den inte är som jag trodde. Genom boken har jag fått en större insikt i vad det innebär att vara manodepressiv och hur det påverkar de anhöriga. Det fanns en hel del saker som jag kunde känna igen mig i, hur lätt det är att manipulera läkare och hur inhyrda läkare från storstäder inte har en koll på saker när de jobbar på vårdcentraler här är två exempel. Boken speglar även hur vården för psykiskt sjuka bara har blivit sämre med åren. Vill man läsa en bok om hur det är att leva med någon som är psykiskt sjuk...

Det är en rådjursbock som håller till här i närheten som i mina ögon är väldigt fin och jag har lyckats fota honom ibland. Med på promenaden idag tog jag min kamera i hopp om att få se rådjursbocken och ta någon bild på honom. När det snöar och är rätt tråkigt väder så brukar rådjuren hålla sig rätt stilla och då gäller det att spana för att ha en chans att se någon. Jag gick och spanade och plötsligt såg jag rådjursbocken ligga fint och vila bland träden. Jag kunde se framför mig hur fin bilden skulle bli och jag tog upp kameran. Och i samma stund kom tydligen rådjuret på att han inte alls ville bli fotad. Det syns i alla fall att han är i fin form.

900 inlägget här och det känns ju lite skrämmande.  Jag kan konstatera att jag inte kommer att nå mitt mål. Jag insåg förra veckan att jag måste göra något åt min vikt så mitt mål blev att bli av med fem kg på en vecka. För att förtydliga så har jag inga ätstörningar eller inbillar mig att jag är fet utan jag är fet. Mitt bmi låg på 28,något och det är rätt illa. Jag klassas alltså som överviktig enligt bmi och det fattas inte så mycket för att jag ska hamna på fetma klass 1. Min lösning för att gå ner i vikt är enbart att äta bättre och röra mig mer. Lite har jag gått ner i vikt men några fem kg kommer det inte att bli till på måndag men det lutar åt att jag kommer att ha tappat två kg och det är jag faktiskt rätt nöjd med. Minst 10kg ska jag bli av med

När jag började blogga så höll jag till på en bloggportal som hette MariaNova. Jag bloggade där i stort sett från den startade till den gick i graven för några år sedan. Det fanns ett par anledningar till att jag höll till där. En var att det var lätt att tjäna pengar och det var ett generöst system för alla bloggare. En annan anledning var att det var ett trevligt ställe. Givetvis så fanns det ett par bloggare som irriterade mig. En som jag retade mig lite extra på var en person som i stort sett i varje blogginlägg förklarade hur förträfflig den personen var. Personen var så godhjärtad enligt sig själv och allt den gjorde var bara för att vara snäll. Om man gud förbjude inte höll med den om något så var man en ond person. Människor som är så övertygade om hur perfekta de själva är skrämde mig då och skrämmer mig fortfarande. Personen i fråga bloggar än och efter att ha läst lite kan jag konstatera att personen inte är ett dugg förändrad.

Det här jäkla vädret suger musten ur mig. Jag har inget emot snö och riktig vinter men när det snöar och dagen efter töar och sen fryser på så är det inte roligt. Idag faller snön igen och nu hoppas jag att det kommer att vara minusgrader till det är dags för vår.

och tänker att jag ska skriva något vettigt. Det visar sig bli svårt när hjärnan bara är tom och trött. Jag har inte gjort något vettigt idag och lär inte göra det imorgon eller dagarna efter det. Dagarna går oavsett om jag väljer att delta i livet eller inte.Har även lyckats radera lite inlägg här av misstag, så går det när hjärnan inte är med

Blenda Pihlgren cyklar hemåt och funderar på hur livet kommer att förändras.Upptagen av sina egna tankar hör hon inte bilen som närmar sig. Det sista hon ser innan hon faller ner i medvetslösheten är förarens ansikte. När polisen kommer till platsen hittar de bilen en liten bit bort och i förarsätet sitter en full kvinna. Inne i Visby pågår medeltidsveckan för fullt och det är människor överallt. Botel kämpar med att bli klar med sin D-uppsats samtidigt som han är besatt av att ta reda på vilka två personer det är som begravdes i Sankt Clemens på 1100-talet. På kvällarna arrangerar han vampyrlajv i ruinen efter Sankt Clemens. Det har är ännu en bok om polisen Maria Wern och precis som de andra böckerna så är de underhållande att läsa.