Allt oviktigt och viktigt

 När syrenerna börjar blomma hoppas jag alltid på att få se någon makaonfjäril och så brukar det bli. Den här valde att sätta sig högst upp i den högsta syrenen som måste vara runt 4 meter hög. Hade önskat att den hade valt en något lägre syren.

  Målet med trädgården har alltid varit att den ska vara välkomnade för många olika fåglar och insekter. För varje år så har det kommit mer och mer fåglar och flugsnappare brukar vi ha varje år. Nu sliter paret med att mata ungarna som än inte syns till. Det dröjer nog ytterligare lite till ungarna kommer ut ur holken. Fjärilar har det varit dåligt med vilket är tråkigt för jag gillar att fota dem

 Orken finns inte till att blogga och då blir det tomt här. Orken finns i stort sett inte till något och då blir allt en plåga.

 Jag nyttjar fortfarande mina trasiga glasögon eftersom det inte finns något alternativ. Jag orkar inte åka långt till en optiker utan hoppas att närmaste optiker ska ha någon tid någon gång. Bara tur att jag har linser som fungerar så att jag kan se sådana här.

 Det känns som om det blir fler och fler mörka moln på min himmel. Jag hoppas att åskan kommer och slår ner i mig. Allt och alla som jag plötsligt måste ta ansvar för och styra upp allt för får mig bara att vilja skrika. Jag vill inte det här och har aldrig bett om det. När fan ska jag få tillbaka mitt liv och äntligen få göra slut på det?

  Jag borde ta itu med att hitta en optiker så jag kan skaffa nya glasögon men jag har inte riktigt haft ork till det än. Närmaste optiker verkar inte ha några lediga tider under den närmaste månaden och det gör allt lite drygare och dyrare. Måste jag åka 10 mil enkel väg för att träffa en optiker så känns det ännu mindre lockande.

 Mina linser började klia så jag gjorde som jag brukar. Att promenera in i badrummet, tvätta händerna och öppna badrumsskåpet för att ta ut linsvätska.