Allt oviktigt och viktigt

 Bor man i en liten by, lägenhetshus eller liknande så är det logiskt att man pratar mer med en del människor som bor i närheten av en själv. Jag har mina favoriter här i byn som jag alltid pratar med när vi råkas och andra som jag aldrig pratat med.

 För några dagar sedan började jag känna av ögonen igen. Jag tänkte att det skulle gå över men icke utan det blev värre. Idag gav jag upp och ringde vårdcentralen. 

  En släkting till sambon planerar att komma och hälsa på i sommar. Det blir inte bara den utan även dess partner, barn och sedan vet jag inte om deras ouppfostrade mindre hund ska med också. Hunden har jag aldrig träffat men hört av en av sambons andra släktingar hur den är. Jag förutspår kaos och att jag kommer bli vansinnigt less och antagligen sur också.

  Det är foton på krokus och tranor om någon funderar. Det verkar äntligen som om vintern har förlorat och ingen kan vara gladare än jag. Att slippa ta varje promenad på vägen är bra för min mentala hälsa. Jag vill kunna röra mig i naturen inte på asfalt. Vårfloden är igång så lite begränsningar finns det men det finns ställen att promenera på som inte är översvämmade

 Påsken blev precis så stressig och uppskruvad som jag anade. Jag har verkligen inte ork för människor som är speedade hela tiden när jag är trött. Det blir så tydligt att jag har ett stort behov av lugn och tystnad när jag är trött. Efter att inte fått det på en vecka så har jag gått runt och känt mig bakfull i några dagar nu.

 Jag är inne i en riktig trötthets period och har varit det länge nu. Rätt säker på att det beror på kalciumbrist ännu en gång. Eftersom min ork är som den är så hade jag sett fram emot en lugn påsk.

 I slutet av förra året fick våra närmaste grannar ett barn. Barn låter och den här är inget undantag. Barn som låter är inte så trevligt att lyssna på men det är som det är. Jag är inte en barnkär person men inte ens jag har några problem med barnskrik eftersom det inte finns något att göra åt det. Grannen har ofta barnet i en barnvagn på deras altan, det är väl bra med friskluft eller något. Att barnet ibland skriker på altanen är något att räkna med. Igår fick jag dock lite av en chock när jag gick ut för att röka. Barnet/babyn skrek för fullt och grannen sjöng för att försöka överrösta barnet. Det var lite för mycket oljud för min smak men jag gissar att grannen börjar bli rätt sliten. Hennes man har varit borta några veckor nu, gissar att det är något arbete en bra bit bort. Att erbjuda grannen någon hjälp kommer jag inte att göra av den enkla anledningen att både hon och hennes man mest ställt till med oreda för oss, skjutit med luftgevär längs med tomtgränsen vilket innebar ...