torsdag 5 februari 2015

Vandrar på vägar utan mål

Det är så jag känner att livet är. Ibland har jag ett mål men oftast är det en vandring som ska leda rakt fram men det slutar med att jag ligger i diket. Dikena är ibland torra och då är det lätt att ta sig upp men andra gånger är de vattenfyllda och då är det inte lätt. Det händer att någon sträcker ut en hand för att hjälpa mig upp och ibland tar jag den och andra gånger ligger jag bara kvar.

2 kommentarer:

  1. Fin text och fin bild :) Hoppas din fredag blir bra!

    SvaraRadera
  2. Intressant... Jag upplever att jag går och går utan att ha något egentligt livsmål. Diket ligger jag dock i med jämna mellanrum.
    Jag tror att det är det som kallas för "att vara vilsen"...!

    SvaraRadera

Trevligt att du vill lämna en kommentar! Din kommentar kommer att synas så fort som jag har godkänt den