Jag hatar att ge upp

Eftersom det är fint väder i dag tänkte jag ta itu med att flytta en buske i trädgården. Det gick inte så bra. När jag hade kommit ungefär halvvägs i mitt slit med att gräva upp den så sade min kropp stopp. All energi var slut och det var en omöjlighet att fortsätta.
Nu får jag låtsas att min tanke naturligtvis var att gräva en vallgrav runt busken. Jag hoppas på ny energi i morgon så att jag kan gräva upp den och få ner den på en ny plats. Det är så jäkla irriterande att ha så begränsat med energi och när den tar slut är den verkligen helt slut.

Kommentarer

  1. Jag HATAR den känslan, när kroppen bara säger "Nej, du ska faktiskt inte ens tömma ut skurhinken innan du sätter dig ner. Ställ ner den NU." Jaha, liksom. Hoppas att buskeländet kommer på rätt plats så småningom i alla fall, än är det ingen panik med tempen. *tummen upp*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så jäkla surt när det bara tar tvärstopp

      Radera
    2. Jag tror inte att de flesta förstår just tvärstoppet, många säger "då orkade jag inte mer" men avslutar diverse grejer innan de sätter rumpan i soffan. Vi har ju inte den lyxen, jag har haft rena kaoset runt mig i lägenheten eller bara fått bensintorsk ute, det är bara att låta grejerna ligga eller sätta sig på en sten tills det går att komma lite framåt i det jag gör.

      Radera

Skicka en kommentar

Trevligt att du vill lämna en kommentar! Din kommentar kommer att synas så fort som jag har godkänt den