10 kr
Jag försöker klara mig utan att fylla på pengar på mobilen så länge som möjligt men nu börjar det kännas lite nödvändigt. Att försöka hålla alla kostnader på ett minimum blir onekligen rätt träligt i längden. Jag har försökt förklara för en släkting att jag inte har råd att skicka mms så ofta men det går inte riktigt in.
Jag har förståelse för att det är svårt att sätta sig in i hur det är att alltid ha dåligt med pengar för någon som har så att den klarar sig utan problem. För min del tycker jag inte att det är kul att ens förklara att jag har dåligt med pengar men ibland måste det göras. Hade jag kunnat hoppas på att jobba igen och få en dräglig inkomst hade det varit en sak. Som det är nu har jag inget hopp om att någonsin få det bättre och för min del gör det att livet känns ännu mer motigt.
Jag har förståelse för att det är svårt att sätta sig in i hur det är att alltid ha dåligt med pengar för någon som har så att den klarar sig utan problem. För min del tycker jag inte att det är kul att ens förklara att jag har dåligt med pengar men ibland måste det göras. Hade jag kunnat hoppas på att jobba igen och få en dräglig inkomst hade det varit en sak. Som det är nu har jag inget hopp om att någonsin få det bättre och för min del gör det att livet känns ännu mer motigt.
Jag har ett par gånger ruttnat ur på goda vänner, det satt långt inne men till slut brast det. En gång var det i en diskussion om kläder, det utmynnade i att jag skrev det som är sant; Många av mina trosor skulle den vännen aldrig ens ta i, så slitna och urblekta är de. Att en del par kräver att jag har långkalsonger som kan hålla dem uppe för resåren är så utsliten. Att jag när jag är hemma så är mina bästa mysbyxor de som inte har stora hål på insidan av låren utan bara småhål vid sömmarna. Att jag har två par jeans att ha när jag är civil och de är både lappade på insidan av låren. Osv osv. Jag tror inte att hon trodde mig ändå på något sätt, hon vill inget ont men i hennes familj har de två bra inkomster, inga lån på hus eller bil osv. Det är för henne lika konstigt att inte kunna köpa de kläder man behöver och vill ha, som det är för mig att kunna göra det.
SvaraRaderaDen andra gången var en vän som inte förstått att anledningen till att jag alltid tackar nej till lunch eller fika är att jag inte har råd. Jag bjuder gärna hem vederbörande och det gör jag då men hon säger ofta "men de har så god mat/fika på X". Jag tyckte att jag varit ganska tydlig men utan att säga det rakt ut för så jäkla kul är det inte, men hon tryckte på tills jag skrev "MEN JAG HAR INTE RÅD, HAR DU INTE FATTAT DET ÄN???" i kapitäler. "Nej men det är ju bara en fika" - ja, för henne är det bara en fika men för mig är det typ 3 middagar. Vill jag hellre fika eller äta i flera dagar?
Det finns ämnen jag undviker efter de två gångerna, just mat och kläder. Jag vill inte skylta med de gånger jag lever på falukorv och använder det som både pålägg och middagsmat bokstavligen varje dag eller att orsaken till att jag har tvättstugan en gång i veckan är att jag inte har fler underkläder än så och att jag bara har ett par långkalsonger kvar. Det här ser jag inte som att skylta utan som att jag förstår svårigheten i att få "normala" människor att förstå precis hur dålig ekonomi en del har.
Det är inte kul att förklara att det inte finns pengar och att den man försöker förklara för ändå inte förstår.
Radera