Det blev kallt om foten

Ibland är min envishet en bra egenskap men oftast är det inte så. Jag försöker variera var jag promenerar för att göra det roligare. I dag valde jag att gå på ett ställe var jag vet att ett dike som man måste ta sig över oftast är översvämmat.
Jag hyste en liten förhoppning om att vattnet skulle ha sjunkit undan och att kylan skulle ha gjort att det var is. Lite is var det men det räckte att titta på den för att inse att den inte skulle hålla för något som väger mer än några enstaka gram. I det här läget slog min envishet till och jag tänkte att jag absolut inte skulle vända. Jag började spana efter bästa ställe att ta sig över och sedan gjorde jag slag i saken. Första steget blev på ett smal trädstam och steg två tänkte jag skulle bli på en tuva med gräs och mossa. Nu hade jag inte med i planen att en hund skulle tvärstanna. Resultatet av det blev att mitt steg blev för kort så istället för grästuvan hamnade min fot på tunn is som genast sprack. Hela min sko blev dränkt av isvatten och det var inte så trevligt. Efter det var det bara att knata de två km som jag hade hem. Det var tur att jag inte hade längre hem för då hade mitt humör nog sjunkit ordentligt