Det blev februari

 Och jag är fortfarande inte hemma. Det här med att vara i en stad några veckor då och då börjar bli lite för tröttsamt. Jag längtar hem till mitt liv och att få vila. Ibland funderar jag på hur jag egentligen är funtad. När det händer saker som borde få mig att ge upp helt så gör jag inte det när andra är beroende av mig. Alla gånger jag försökt/har tagit livet av mig så har det inte hängt ihop med traumatiska händelser. Utan det har bara varit när jag känt att jag är färdig med allt. Nu får jag inte dö och då är det otänkbart att jag gör det. Bisarrt nog så hoppas jag på att allt lugnar ner sig inom en rimlig tid för då får jag dö. Att ordna mitt eget liv så jag slutar tänka så här har jag ingen lust eller plan på. Att hjälpa till och ordna någon annans liv däremot lägger jag stor möda på. Det är konstigt hur jag fungerar och tänker