Allt oviktigt och viktigt

Jag vill inte ens tänka på hur många veckor det tog mig att läsa ut Lärjungen av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt. Boken som kommer före i serien och den som kommer efter läste jag under min tid på Säter. Eftersom jag hade läst boken som kommer efter så visste jag lite på förhand hur Lärjungen skulle sluta. Nu kan jag inte direkt klandra författarna för att jag inte läste böckerna i rätt ordning. Boken är välskriven och man känner sympati med kriminalpsykologen Sebastian Bergman som är bokens huvudperson. Händelser ur det förflutna hinner ikapp honom och han blir tvingad att funderar hur han har levt sitt liv och över beslut han har tagit. Ett mördare går lös och sättet som han tar livet av människor på påminner otäckt mycket om en mördare som Sebastian Bergman fick fast under sina glansdagar.

Skumtomtar är ett bra godis och när man hittar skumtomtar för halva priset är det bara att köpa. Jag bryr mig inte det minsta om det är några konstiga färgämnen eller om det är en bunt nermalda djur i godiset. Jag fick en ny tid till läkaren i alla fall. Lusten att gå dit är däremot minimal eftersom det bara känns som slöseri med tid och pengar. Nu vet jag inte om det är flera som är missnöjda med läkaren men det skulle vara intressant att få veta. Kanske är det så enkelt att inhyrda läkare gör så lite som möjligt

Avlider man så skriver CSN av lånet . Alltid bra att veta med tanke på att jag inte på långa vägar har tillgångar som motsvarar mitt lån hos CSN.

till varför jag bokar om ett läkarsamtal så hoppas jag att de även tål sanningen. Positivt nog går det att avboka eller boka om tider på Mina vårdkontakter. Att slippa ringa för sånt ser jag alltid som positivt. Lite underligt känns det dock att man ska ange varför man vill boka om en tid. Vill man boka om en tid till läkare eller liknande så förutsätter jag att det alltid finns en anledning till det och vad de har med det att göra förstår jag inte riktigt. Min anledning är enkel, hundarna prioriteras alltid före meningslösa läkarsamtal som inte leder någon vart. Och det är precis den anledningen som jag angav.

Det låter kanske som en konstig koppling men om man har tagit studielån så är det i februari som den första betalningen ska in. Det fick mig att börja fundera över hur CSN gör om någon avlider. Efterskänker de beloppet eller krävs dödsboet på lånet? Jag får helt enkelt se till att ta reda på det känner jag. Studielån ser jag som en investering i sig själv och även om jag har ett stor skuld så får beloppet mig att tänka på en hel del saker. Jag minns timmrings dagarna som alltid startade med att vi satt i slogboden och drack giftigt kokkaffe. Historia A kursen som jag läste på Gotlands Högskola (distans) som inte riktigt blev som jag hade tänkt. Jag trodde att jag skulle få lära mig om historia men kursen gick ut på att lära sig att kritiskt granska källor. Inte helt otippat så valde jag att inte läsa Historia B. En del av de underliga kurskamraterna på Människan och djurens kognition. Det var många texter av andra studenter att läsa och en glömmer jag nog aldrig. Studenten som ha...

Hade man haft möjligheten att slippa få pensionsbeskedet så skulle jag avstå. Jag gissar att det kostar runt en femma att skicka ut det och den femman skulle vara till större nytta på mitt pensionskonto. Nu oroar jag mig självfallet inte för min pension eftersom det inte ingår i min plan att leva så länge. Om jag mot förmodan skulle göra det ändå så har jag givetvis en reservplan för pensionen kommer jag inte att kunna leva på. Min reservplan går ut på att jag ska råna en bank (om de nu fortfarande kommer att finnas då). Antingen kommer jag då undan och får pengar att leva på eller så åker jag fast och får gratis uppehälle i fängelse. Jag borde kanske kunna klassas som återfallsförbrytare eftersom jag redan är dömd ett par gånger och då borde fängelse vara den mest troliga påföljden. Med min otur skulle jag säkert hamna på rättspsyk istället och det skulle inte kännas helt lyckat. Det är en del år kvar till den dagen så jag får helt enkelt se hur det blir

Jag kan inte ens minnas när jag sist orkade åka och handla eller följa med min sambo och handla. Det är verkligen inte vettigt. Nästa vecka är det dags för läkarbesök och jag känner mest för att skippa det eller ändra datum. Sist konstaterade han att jag mår bättre nu än vad jag gjorde på Säter. Han träffade mig givetvis inte när jag var inlåst och han kan inte läsa av mig för fem öre. Att då vara så tvärsäker på att jag mår bättre känns mest skrattretande. Sanningen är att jag inte mår ett dugg bättre snarare sämre men den stora skillnaden är att jag inte har gjort något aktivt för att få ett slut på mitt liv sedan jag kom ut. Hur länge till som det kommer att vara så lär visa sig